Söndag kväll och jag är på datorn och hittar Therese. M blogg och blir så glad av att läsa den =)
Kan verkligen rekommendera den. Du kan länka från min blogg. Jag tycker att hon i denna text verkligen förklarar hur många av våra skötare tänker och tycker, när man verkligen kommer sin sköthäst nära och lär känna dom!!!
Så ge inte upp ;)  

 
                                                                                                                                                             ur Therese blogg:
                                                                                                                                                           Jag och superhästen!

Mitt lilla solsken i stallet...Min första sköthäst!

Shit jag kommer ihåg vilken liten bitch hon var i början.

Riktigt tantig och elak, skulle alltid bitas och sparkas.

Men det försvann skata men säkert. Jag funderade seriöst på att byta sköthäst i början.

Men då åkte Puma som jag ville byta till. Det var tur!

Tillslut blev jag ensam skötare. Då var det bara mina regler som gällde. Inte, naffsa, inte bita, inte sura mot andra hästar och inte sparka.

Det funkade...läääänge. Inte bara mot mig utan mot andra också.

Men sen hör man ibland:

"Hur vågar du vara skötare på Ronja?" "Ronja bet mig igår :("

Till och med Lisen som är ridlärare har hon bitit.

Men när jag hörde att hon hade bitit i låret på en liten tjej som jag känner. I låret som att hon knappt kunde gå på ett tag. Då blir jag lessen.

Hon tyr sig till mig...är en ängel när jag är med.

Det ända jag vill nu är att ta med den där lilla tjejen och sköta om min lilla häst så att hon får se vilken liten ängel hon är egentligen <3

Ronja är min lilla ängel.

När jag är ledsen känner hon det och vill inte bli borstad utan hon vill bara lägga sitt lilla huvud i min famn och trösta mig.

När jag sätter mig ner i spiltan puffar hon på mitt hår för att fråga: "Vad är fel?"

<3<3<3<3<3











Kram Emmy